Sitter och funderar på hur det skulle vara om man inte hade eller inte gjorde på visa vis man gjort . Tänk om men tänk om inte . Tankarna virrar fram och tillbaka. Det är riktigt jobbigt och vara fånge i sin egen kropp och det känns lite extra när det känns som om man vore fången i sitt eget hem, pga detta. Dom känslorna kommer alltid tillbaka, försvinner oftast bara för stunden. En dag eller två men kommer alltid tillbaka. Ser andra hur dom lever sina liv och det går framåt medans mitt bara står helt still, alldeles blick stilla! Tiden går men ingenting annat. Tittar på när min dotter växer upp men jag följer lixom inte med. Svårt att förklara, känns som om man sitter i en bubbla och andra är utanför.

Jag sitter och klagar över det andra kanske skulle kunna göra allt för. Men jag vet inte hur det känns men dom vet heller inte hur det känns för mig.

Det är riktigt jobbigt och jag är inte mig själv, jag är inte den jag vill och borde vara. För det mesta är jag på halvsurt humör och går och klagar på allt, fast jag egentligen bara skulle vilja sätta mig ner och bara gråta och skrika på allt och alla även fast ingenting är någons fel. Men det är så det känns.

Jag är så trött på allt! Och så jävla avundsjuk som är där ute och lever sina liv medans jag sitter här! Finns ju inte så mycket och göra åt heller, många kanske tänker att "gör nåt åt det då". Men jag kan inte nu, kan ingenting just nu, bara bläää!!

Det är inte mina dagar det här, igår var det helt kaos för att min tillfälliga bm hade skrivit fel tid på pappret och dom nya busstiderna är ju heeelt värdelösa! Försökte ringa min bm hela morgonen för att säga att jag kommer lite försent för att busshelvetet inte går som det brukar men fick inte tag i henne så bara släpa sig in till stan och komma försent men sen när jag träffa henne visa det sig visst att jag inte alls skulle komma den tiden som stod i mitt papper utan en halvtimme senare! Ja men fan va bra! Då hade jag ju hunnit fixa barnvakt och sluppit stressa som en annan jävla idiot! Vem nu är så jävla snurrig att man skriver fel på en halvtimme när man tittar på datorn flera ggr! Men men allt såg ju bra ut iallafall och följer kurvan perfekt. Sen var det ju bara helvetes resan hem och vi missade bussen med 6min (visste inte att den gick då) men inte ens en gnutta tur kan man ha! Nej, allt ska alltid krångla med något! Så var bara och vänta i 2timmar på den bussen utan byte hem. Dom gick iallafall rätt så fort som tur var, gick upp o fikade på lasarettet och sen gick vi och lekte och gungade vid en lekpark som är alldeles utanför Novelia's faster & kusin så Novelia fick träffa faster också för hon kom ut och höll sällskap =)

Ska väl försöka gå och göra nå nytta någonstans nu så jag skiter i det här.

Den som inte har mycket för sig och vill spendera sin fredag/lördag med mig får gärna höra av sig. Inte för att jag hoppas på för mycket..

 

Från en mamma till en annan

29 augusti 2011 23:13

Kanske är dags att berätta för bm hur du känner. Tycker det verkar som att du fått en deprission innan det blir värre? Men jag vet inte. Finns ju isf hjälp att få. Hoppas du fixar det! Lycka till!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En månad idag blir vår minsta lilla prinsessa. I fredags var det 4 veckor sen hon ploppa! Helt sjukt vad veckorna springer iväg, härligt är det! Fast man vill pausa tiden en stund, vill ju ha den där lilla nyfödda igen och igen och igen :D Så jäkla m...

Här var det verkligen ett tag sen nu, mycket längre än vanligt om man säger så! Glömde ju bort att jag hade en blogg, haft en hel del och tänka på den senaste tiden. Har ju blivit tvåbarns mamma! Inte bara en utan två! Ja, jag hade panik en stund ...

Hallå där!   Mycket har hänt sen sist jag skrev och jag har gått och tänkt på att jag ska skriva ett inlägg men det har inte blivit av, tiden går fort men ändå sakta. Har skolat in Novelia på dagis i aug och fyllt ett helt år igen, samtidigt. Gic...

Jaha om man skulle ta och "komma tillbaka" och skriva lite igen? Kanske dags, måste ju komma ihåg en massa i huvudet annars :P   Sommaren då, den börjar ju nå sitt slut för det här året. Skönt samtidigt som det inte är det. Det är ju mysigt m...

“En liten pojke frågade sin mor: Varför gråter du?För att jag är kvinna”, svarade hon honom.Det förstår jag inte, svarade han.Hans mor gav honom en kram och sa: och det kommer du heller aldrig att göra Senare frågade den lille pojken si...