Min dotter är absolut det bästa som har hänt mig, skulle aldrig vilja byta ut mot något annat. Livet som mamma är underbart men också så otroligt tungt/svårt och jobbigt, livet bredvid mamma livet ska ju helst inte komma in på mamma livet och det kan ibland bli svårt. Tycker jag. Just nu är Livet heelt upponer men Novelia får inte påverkas av det. Ni fattar nog hur jag menar som är mammor själv. Jag har blivit sjukt känslig sen jag vart mamma, känner inte alls igen mig längre. Har blivit något jag aldrig velat. Det är jobbigt och få allting och gå ihop och det tar tid men tålamodet finns inte där och då blir det oftast bara fel. Allt går fel om man inte andas och man glömmer det lätt. Att bara stanna upp, andas och bara lyssna även fast det bara är tyst. Har fått ångest också, det hade jag inte förut förutom fylleångset men det fick man ju skylla sig själv. Nu är det ångest om man inte hinner plocka i diskmaskin eller inte orkar dammsuga övervånningen för att man bara vill sitta en stund. Livet är inte lätt men samtidigt så underbart, för när man tittar på sin dotter och hon svarar med ett leende så känns allt så värt just för de leendet.

Men man måste ta hand om sig själv men man kan lätt känna sig undanskuffad och bortglömd eftersom man tar hand om andras behov hela tiden och känner att man inte får sina fixade och de bygger upp en frustation och man blir en bitter fitta mest hela tiden. Sen gör man bara saker i ren vana och frustation. Jag hatar de och vill hitta mig själv någonstans där jag glömt.

Tror det inte kommer fixas, det sluta funka. Jag tror vi tröttna helt enkelt! Är det försent än?`

True Love Never Dies... Right?